查看原文
文学

鲁橹的诗6首【中英瑞典语对照】

野鬼DIABLO 国际诗歌翻译研究中心 2023-08-30



鲁橹的诗6


暮晚的乌鸦


只在“呀——”的一声滚过头顶时

黑色的陶罐倾斜,它倒出暮晚的行踪

匆忙间掠过的柳树丛

枝条交代的星光,还只亮出少数


它不是多数人瞄准的星球

它黑暗、先锋、声音里住着钉子

以自由为武器,绝不对精致的笼子

抱有幻想


它祝福过春风。对人间的喜事有过恭贺

但它的喧哗是荆棘的,建筑在野山藤深处的家

曾经喂养过被枪手伤心的喜鹊


此时。暮晚

它抱着自己身体的陶罐,隐身于无知之地

一夜不歇,熬煮生存者的灵药




翠鸟


我近视,头晕,那又怎样?

一扭头我便看见它,

——一只翠鸟,崭新,玲珑,

它的身体偏向我,

仿佛森林倾斜。

      

它认可我作为一个人类。

它勇于与我并肩。




山顶


被闪电照耀。那上面空无一人

只有乌云翻过。乌云翻过

那上面空无一人


我一直以为人类才有最高的智慧

从不熄灭理想,有最高的翅膀

从不停止攀越


而闪电照亮山顶

闪电不需要智慧

乌云也不需要——


有些事物生来就有翅膀

且不需要智慧




大雨


有另外一个世界,乌云翻滚,鸟雀藏身

有另外一个世界,风群赶着大海,星子回归海底

有另外一个世界,树叶抻开经年的纹理

知了退出泥巢,仰望闪电的源头

有另外一个世界,人群拥挤,失去问候

乌青的嘴唇嗫嚅银河的过往

有另外一个世界进退两难

惟有雨水

接通两岸


我立于苍茫

无从辨别这镜像中的泼天苦难

这苦难中凝重又执着的倾诉者




我将把夜晚删去得多一些


春雨逗留墙角,以为雨也会有横断面

手指沾上,又凉凉的滑下

风险只一颗,就引来滂沱的双眼

悄悄闭上的瞬间,背部的风穿过

再次吹落又一颗星辰


道别的人不走,门窗斜射的灯光

湿漉漉的,一会儿明朗

一会儿暗昧

下场就是:陷入笼统的黑暗中

雨季因为模糊而分外漫长


我将把夜晚删去得多一些

黎明到来,雨水会慢慢停下

清晰的面容,照见更有说服力的中年 




飞行术


多少个叠加的黎明。多少个向后退去的上坡路。

前方是无数个早晨,刚刚诞生。


大路献出露水。树木献出芳香。

一叠声的云雀,它们在我的右侧飞,渐渐高,渐渐无,

它们有更大的生活,需要挖掘蓝天。


我也有我自己的生活,不断从另一个清晨出发,

不断学习飞行术。



作者小传:

鲁橹,中国当代优秀女诗人,1969年生于湘北。作品散见于《湖南文学》《飞天》《十月》《人民文学》《诗刊》《绿风》《星星》等刊物,并入选多种重要诗歌选本。曾获《安徽文学》《大风诗刊》《自由诗刊》等杂志“年度诗人” “实力诗人”奖,以及“海子诗歌奖”提名奖等。参加第14届散文诗笔会。现居北京。 





6 Poems of Lu Lu


A Crow at Dusk


Only as a “caw” rolls by overhead

A black terrine slants, pouring the trace of the dusk

The clump of willow trees skimming by

Starlight leaked by the branches is scarce


It is not the planet most people aim at

But a dark and avant-garde one, whose voice inhabited by nails

Who takes freedom as the weapon and has no fantasy

Towards delicate cages


It has given blessings to the spring wind as well as the worldly happiness

But its hubbub is thorny, and its home deep in the wild mountain has

Sheltered the magpies hurt by the gunmen


Now. At dusk.

Embracing the terrine of its body, it hides in a place unknown,

Restless overnight, decocting the magic medicine for the living




Kingfisher


I’m nearsighted, and dizzy, but so what?

With a turning of head, I see it

—A kingfisher, brand-new, delicate,

Leaning its body towards me,

Like a slanting of the forest.


It recognizes me as a human being.

It dares to be side by side with me.




Mountaintop


Lighted by the lightning. Not a single soul on top

Only the dark clouds roll over. The dark clouds rolling over

There is not a single soul on top


I’d been holding the faith that only mankind owns the supreme wisdom

Never giving up dreaming, with the most mighty wings

Never ceasing climbing


But the lightning lights the mountaintop

Lightning needs no wisdom

Neither do the dark clouds—


Some beings are born with wings

And need no wisdom




Heavy Rain


There’s another world, where dark clouds roll over, birds hiding away

There’s another world, where wind chases the sea, stars back to seabed

There’s another world, where leaves stretch the for-ages winkles out

Cicadas back from mud and beholding up at the source of the lightning

There’s another world, where greetings are lost in hustling and bustling

Black-and-blue lips sipping the bygones of the Milky Way

There’s another world in dilemma

Only the rain

Connecting the banks


I stand in the boundless

Finding no way to identify the vast hardship in the mirror

Or the solemn and persistent one who pours his heart out




I Will Delete More of the Night


Spring rain lingers in corner. I think the rain also has a transection

It is touched by fingers, sliding down cool

Only one drop of risk can bring about two pouring eyes

At the moment of closing, wind from the back goes through

Blowing down again another star


The one who bids goodbye won’t depart, slant light from the door and window

Being wet, clear for a while

Then vague for a while

The outcome is: being trapped in the general darkness

The rainy season becomes exceptionally long with the obscure


I will delete more of the night

As the dawn is approaching, the rain will cease gradually

Distinguishable face reflecting a more convincing middle-age




The Tactic of Flying


Many an overlapped dawn. Many an upward slope to withdraw.

In front are countless mornings, newly born.


Avenues present dews. Trees present fragrance.

A flock of twittering skylarks on my right fly gradually higher and gradually disappear

They have much larger life and need to excavate the sky.


I also have my own life, setting out in another morning,

Continuously learning the tactic of flying.

                             (Translated by Ma Tingting)



About the author:

    Lu Lu, an outstanding contemporary Chinese poetess, was born in the north of Hunan Province in 1969. Her works can be found in many publications, such as Hunan Literature, Fei Tian Monthly, October, People’s Literature, Poetry Periodical, Green Breeze, Xingxing Poetry Periodical and other publications, and have been selected into a variety of important poetry anthologies. She has won the titles like“Poet of the Year” “Capable Poet” and was nominated for “Haizi Poetry Award” presented by Anhui Wenxue Monthly, Dafeng Poetry Periodical and Freedom. She has participated in the 14th Prose Poetry Conference, and now lives in Beijing.





6 dikter av Lu Lu


En kråka i skymningen


Endast när en ”kråka” rullar fram över oss

En svart terrin lutar och häller ut skymningens spår

En pilträdsklunga som skymtar förbi

Stjärnljuset som läcker tunt mellan grenarna


Det är inte den planet som de flesta människor siktar på

Utan en mörk och framtida, vars röst består av spik

Som tar friheten som vapen och inte har någon fantasi

mot flotta burar


Den har välsignat vårvinden liksom den världsliga lyckan.

Men dess knytnäve är knotig, och dess hem djupt i det vilda berget har

skyddat de trollsländor som skadats av revolvermännen


Nu omsluter

terrinen skymningen i sin kropp, den gömmer sig på en okänd plats,

rastlös över natten, och kokar den magiska medicinen för de levande




Kingfisher


Jag är närsynt och yr, men vad gör väl det?

Med en vändning på huvudet ser jag den

– En kungsfiskare, helt ny, känslig,

när den lutar sin kropp mot mig,

som en skogens sluttning


Den känner igen mig som människa

Den vågar vara sida vid sida med mig




Bergstopp


Upplyst av blixten. Inte en enda själ på toppen

Bara de mörka molnen drar fram. De mörka molnen drar fram,

det finns inte en enda själ på toppen


Jag hade trott att endast mänskligheten äger den högsta visdomen

Aldrig ge upp drömmen om de mäktigaste vingarna

Aldrig sluta klättra


Men blixten lyser upp bergstoppen

Blixten behöver ingen visdom

Inte heller de mörka molnen


Vissa varelser föds med vingar

Och behöver ingen visdom




Hårt regn


Det finns en annan värld, där mörka moln rullar fram, fåglar gömmer sig

Det finns en annan värld, där vinden jagar havet, stjärnorna återvänder till havsbottnen

Det finns en annan värld, där löven sprider de ändlösa blinkningarna

Cikadorna tillbaka från leran och håller fast vid blixtens källa

Det finns en annan värld, där hälsningar försvinner i bruset och suset

Svart-blå läppar som dricker av Vintergatans förflutna

Det finns en annan värld av motsägelser

där endast regnet

har kontakt med bankerna


Jag står i det gränslösa

Jag hittar inget sätt att identifiera den väldiga svårigheten i spegeln

Eller den högtidliga och ihärdiga som häller ut sitt hjärta




Jag kommer att radera mer av natten


Vårregnet dröjer sig kvar i ett hörn. Jag tror att regnet också har en överenskommelse

Det rörs av fingrarna, glider ner i det svala

Endast en droppe risk kan ge två rinnande ögon

I samma ögonblick som den stängs tränger vinden igenom från baksidan,

blåser åter ner en annan stjärna


Den som säger adjö kommer inte att lämna oss, snett ljus från dörr och fönster

Att vara våt, klar för en stund

Sedan vag för en stund

Resultatet är: att vara fångad i det allmänna mörkret

Regnperioden blir exceptionellt lång med diset


Jag kommer att radera mer av natten

När gryningen närmar sig kommer regnet att upphöra gradvis

Ett förnämt ansikte som återspeglar en mer övertygande medelålder




Flygkonsten


Mången överlappand gryning. Många uppåtgående sluttningar att erinra sig.

Framför oss finns otaliga morgnar, nyfödda.


Avenyer presenterar dagg. Träden presenterar doft.

En flock kvittrande lärkor till höger om mig flyger gradvis högre och försvinner gradvis.

De har ett mycket större liv och behöver gräva ut himlen.


Jag har också mitt eget liv, som börjar en annan morgon.

Jag lär mig ständigt konsten att flyga.

(Översatt av Bengt Berg)



Om författaren:

    Lu Lu, en framstående kinesisk poet, föddes 1969 i Hunanprovinsen i norra delen av landet. Hennes verk finns i många publikationer, såsom Hunan Literature, Fei Tian Monthly, October, People’s Literature, Poetry Periodical, Green Breeze, Xingxing Poetry Periodical och andra publikationer, och har valts ut i en rad viktiga poesiantologier. Hon har vunnit titlar som ”Årets poet”, ”Kapabel poet” och nominerats till ”Haizi Poetry Award” som delas ut av Anhui Wenxue Monthly, Dafeng Poetry Periodical och Freedom. Hon har deltagit i den 14:e konferensen för prosapoesi och bor nu i Peking.




双语对照《世界诗人书库》最新征稿启事

混语版《国际诗歌翻译》季刊稿约

中英对照《帝国诗丛》征稿启事

您可能也对以下帖子感兴趣

文章有问题?点此查看未经处理的缓存